Grunden till Sjöbefälsföreningen lades redan den 22 januari 1848 genom att Machinistsamfundet bildades. Det innebär att Sjöbefälsföreningen idag är Sveriges äldsta, fortfarande aktiva, fackförbund.
Sjöbefälsföreningen (SBF) OCH Sjöbefälsföreningen Offentliganställda (SBF-O) har till ändamål att samla allt inom sjöfarten sysselsatt befäl och annan personal i chefsställning i en gemensam organisation.
SBF och SBF-O bildades i september 2011 genom en sammanslagning av Sjöbefälsförbundet och Sveriges Fartygsbefälsförening. Det nya gemensamma facket ger den ökade styrka som bland annat krävs för att bättre anpassa befälets lönesättning och löneutveckling till befälskårens kompetens befattningsansvar, omdöme etcetera, faktorer som är de centrala för rederinäringens positiva utveckling.
Sjöbefälsföreningen ska enligt stadgarna bland annat främja medlemmarnas fackliga, ekonomiska och sociala intressen samt verka för en ständigt förbättrad praktisk och teoretisk utbildning för sjöbefäl. Föreningen anser att nautiskt och tekniskt befäl ska ha en jämbördig ställning. Teknisk chef är den högsta tekniska befälspersonen ombord, Befälhavare är den högsta i den nautiska avdelningen. Teknisk chef och befälhavarens respektive utbildningar är likvärdiga i såväl längd som i vetenskapligt innehåll. I svensk lagstiftning, främst Fartygssäkerhetslagen (2003:364) och Behörighetsförordningen har också den tekniske chefen tillerkänts ansvaret för den fartygstekniska driften och brandsäkerheten.
Befälskårens inflytande kommer även, genom den styrka som gemenskapen ger, att öka i sjöfartspolitiska frågor. Som enda tjänstemannaorganisation på sjöarbetsmarknaden är Sjöbefälsföreningen bärare av egna centrala avtal med Sjöfartens Arbetsgivareförbund för samtliga befälskategorier.
Sjöbefälsföreningen är partipolitiskt obundet